Krupp & bloggdrama
Jimmy är och skejtar, Gustav ser på barnkanalen och Mollan ska förhppningsvis somna middag i sin säng snart.
I natt vaknade jag av att Gustav skrek, han hade nog drömt för han sa något om att det brann under sängen. Att jag skulle titta under sängen. Men sen märkte jag att han hade svårt att andas, Det lät jättetätt och så hade han den där skällande hostan. Det var tur att Isaac hade ett kruppanfall när vi var till Theo i stockholm för annars hade jag kankse inte fattat vad det var. Vi öppnade fönstret och satt en stund i kylan, tog Airomir och Pulmicort, sen blev det bättre efter en stund. Och vi kunde somna om. Men han är fortfarande snorig och hostig, fast vanlig hosta och så är han jättesur för att vi inte förjde Linda och Emma till badhuset idag. Men det känndes bäst att stanna hemma.
Så idag har vi lekt lite doktor så Gustav skulle få känna sig lite ompysslad.
Per, todde du inte att jag kom ihåg att du sa att jag var wierd!? Haha.. Ja det är lustigt, när man själv är pruttfull, så tror man på nåt kostigt sätt att alla andra är precis lika fulla. :P
Jag hade knappt druckit nånting, jag var ju nästan nykter.
Det Är inte så att jag sitter och undrar och sörjer över att jag inte fick ett liv tillsammans med tillexempel Stefan.
Jag bara undrar hur det hade blivit om det blivit så. Men jag och säkert han oxå är övertygade om att det blev bäst som det blev. Utan varandra. Men jag tycker ändå, hur som helst att det är tråkigt att vi inte pratar längre. Det är ju bara det lixom. Jag kan sakna honom, allt det roliga och det som var bra. Är det så himla konstigt.
Hade jag haft en vän i så många år, som jag helt plötsligt inte pratade med längre, från en dag til en annan, och om det dessutom hade varit mitt fel. Så hade ingen höjt på ögonbrynet. Men nu bara för att han är kille, och min gamla kille så får man inte det. Men det struntar jag i. Och Jimmt bryr sig verkligen inte, han vet ju hur vi har det. Att det är vi nu, och att jag tänker på S. nån gång i halvåret när något påminnt mig om honom är inget som kan förstöra det.
Tack alla ni gulliga som tycker det är bra att jag är ärlig. Ni är ju mina närmaste och vad ni tycker som räknas.
Ni känner ju mig och vet hur jag är och tänker och hur det ligger till. Det är därför ni inte blir så chockade. :)
Det är ju för er jag skriver.
Plus att det här är en BLOGG och lite DRAMA och personligt måste det ju vara.
Hur kul skulle det vara om jag bara skrev om vad vi hade ätit till middag och vilka barnprogramm vi har sett idag. Händer det inget spännande just nu, så får jag väl skriva om den tiden då mitt liv var lite mer spännande, eller hur! Ni gillart, det vet jag! Puss
Ja du, Maria. Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver; man tänker på hur livet kunde ha varit om inte det eller det hänt. Om man fortfarande varit tillsammans med sin första kärlek. Mycket tankar, och tyvärr inga svar finns det. Du och jag känner ju egentligen inte varandra längre - och vi har väl aldrig känt varandra särskilt väl heller. Vi är helt enkelt väldigt olika. Ganska lustigt att just vi två bodde ihop i Härnösand. Men hur jobbigt jag än kunde tycka att det var ibland och hur skönt det än var de helger du åkte bort och jag och Martin fick vara själva, så var det alltid lika roligt när du kom hem igen. Du berättade dina tokroliga historier om vad du gjort och vad andra gjort och sagt på ett sätt som ingen annan kan berätta. Du har ett visst sätt att berätta på som gör att du blir intressant att lyssna på och jag och Martin kunde bara ligga i soffan och gapskratta åt det du sa. Jag saknar det. Det är trist att vi inte har kontakt med varandra längre, men jag har förstått på tidigare inlägg du skrivit att du har nog med ditt liv som det är och knappt tid för familj och vänner och det du vill hinna med. Men om du skulle vilja finns jag här, det skulle vara jättekul att ses någon gång framöver. Jag gillar iallafall din blogg; du är modig som vågar vara så rak och ärlig och ditt och Jimmys förhållande måste vara himla stabilt och tryggt för att du ska kunna ha den öppenheten. Det är härligt! Jag har även "följt dig" på Facebook - du har så söta barn! Ja, det var väl det jag ville säga... Fortsätt skriva!
hej.... du är så himla bra maria och dagens höjdpunkt är när du har skrivit i bloggen du kan göra en dålig dag så himla bra genom att va så himla cool synd att ni inte va med i badhuset "ludde" saknade och frågade eftr sin kompis gustav men d blir fler ggr.
Men iaf så önska jag att jag va lite mer som du och kunde uppdatera min blogg lite oftare va nog ett år sen jag skrev i min vet inte ens förresten om den finns kvar d du :D.....illa illa. Sköt om dig!! Kram
