många dagar efter dopparedan..
Ungarna sover och Jimmy skejtar och här är jag!
Julen har varit bra, myket god mat och godis och fina klappar, jag kan inte klaga. Bara lite på den jag fick jag Jimmy, fast inte på själva klappen utan faktumet att det jag bara fick en och den var lixom till oss båda och kostade bara 100:-. Av mig fick han iallfall tre, varav bara en (som förövrigt innhehöll 4 olika saker) var till oss båda. De andra var saker bara till han. Ja ja.. jag vet, jag är vuxen jag behöver väl inga julklappar.
Men det hade ju varit kul..
Jimmy har aldrig varit sänd för att hitta på bra pressenter, förra julen fick jag 500:- som var till en resutrangmiddag TILL OSS BÅDA! Alltså var det inte ens 500 kronor. However, han är älskad ändå.
Nu har vi ett kök, och vi kan laga mat, det är bara tapeter och lister och skåpluckor kvar nu. Jag toklängtar tills vi kan börja äta i köket igen!
Imorgon fyller våran lilla prinsessa 1 år! Fattar inte att det har gått så fort det här året. Nu går hon runt här förfullt och har övergett krypandet helt. Så skönt att hon är lite större, jag är verkligen ingen bebismamma. Men skrämmande att jobbet närmar sig med stormsteg. Jag vill inte, inte, inte!!
Jag har just begärt föräldrapenning fram till det jag börjar jobba, och det blev inte så knapert som jag hade trott. Efterssom jag hade grundnivå dagar kvar så att det räckte i 5 dagar i veckan ända till sommarn. Så jag kommer få ut i allfall 7 -8 tusen varje månad. Känns ok. Även om det är på tok förlite egentligen. Det finns så mycket jag vill köpa.
Jag bryter ihop över vårat icke-kök..
Ungarna sover och här sitter jag och har så jävla ont i armen. Det känns som nån har tagit i utav bara helvete och smällt till allt vad de hade. Svinis-sprutan heter boven. Fy fan hoppas det är värt det!
Igår bröt jag ihop, det är känns helt löjligt nu, men jag låg på sängen och grina och kände verkligen att nu orkar jag inte leva i den här missären längre. Jag är medveten om att det finns människor som har bra mycket värre problem än jag. Men just då kände jag så.
På en hel veckan har vi inte haft någon spis, eller diskmaskin eller diskbänk, vi har fått diska i duschen, och varit mer eller mindre bortvisade från vårat hem mellan 7-16 efterssom jobbargubbarna har varit här.
Det var sagt att på fredag skulle vi nog ha en spis igen. Men när vi kom hem och det inte fanns någon spis här, och ingen bänkskiva och köket såg i princip ut som det gjorde innan vi åkte hemmifrån den morgonen. Då brast det. Efter att i 2 månader ha bott i en enda röra. Ätit i vardagsrummet framför tvn och släpat det tunga köksbordet fram och tillbaka varje dag. Fått springa överallt i lägenheten och leta bestick, tallrikar bröd och allt. Haft lådor med köksgrejer ståendes lite överallt. Och inte ens veta när bänksivan kommer så dom kan sätta i spisen. Kommer vi inte ha nån spis i mellandagarna när alla är lediga. Hur många dagar ska vi försöka knåpa ihop nåt att äta, eller bjuda in oss hos folk. Fy fan vad pissigt. Jag önskar ni kunde förstå.
Och min största sorg, vi kan inte ens ha en gran i år heller. Vi får inte plats, det blir för trångt med köksbord och stolar och allt i vårat lilla vardagsrum.
Jag bifogar några kort så ni kan ana hur vi har det. Plus tycka jävligt synd om mig.. 
Ok, nu när jag tittar på bilderna ser det inte så jävla illa ut, men det är det!
Tänk er att längta efter en skön dusch, men när ni kommer in på toan, så är golvet i duschkabinen
fullt av disk och gamla matrester. Det är så hemskt!
Fy faaan vad ont i armen jag har :(
Dagens finis: Timbuktu! Jag har under några dagar nu sett på Musik hjälpen, och blivit, eller blev från första stunden helt facinerad av denna man. Han är ju så söt och charmig. Han har nåt! Eller så är det det där underbettet. Gillar jag killar med underbett? Är det här en trend?
Synd bara att han är lika kort som jag. Inte så manligt, tyvärr..
Krupp & bloggdrama
Jimmy är och skejtar, Gustav ser på barnkanalen och Mollan ska förhppningsvis somna middag i sin säng snart.
I natt vaknade jag av att Gustav skrek, han hade nog drömt för han sa något om att det brann under sängen. Att jag skulle titta under sängen. Men sen märkte jag att han hade svårt att andas, Det lät jättetätt och så hade han den där skällande hostan. Det var tur att Isaac hade ett kruppanfall när vi var till Theo i stockholm för annars hade jag kankse inte fattat vad det var. Vi öppnade fönstret och satt en stund i kylan, tog Airomir och Pulmicort, sen blev det bättre efter en stund. Och vi kunde somna om. Men han är fortfarande snorig och hostig, fast vanlig hosta och så är han jättesur för att vi inte förjde Linda och Emma till badhuset idag. Men det känndes bäst att stanna hemma.
Så idag har vi lekt lite doktor så Gustav skulle få känna sig lite ompysslad.
Per, todde du inte att jag kom ihåg att du sa att jag var wierd!? Haha.. Ja det är lustigt, när man själv är pruttfull, så tror man på nåt kostigt sätt att alla andra är precis lika fulla. :P
Jag hade knappt druckit nånting, jag var ju nästan nykter.
Det Är inte så att jag sitter och undrar och sörjer över att jag inte fick ett liv tillsammans med tillexempel Stefan.
Jag bara undrar hur det hade blivit om det blivit så. Men jag och säkert han oxå är övertygade om att det blev bäst som det blev. Utan varandra. Men jag tycker ändå, hur som helst att det är tråkigt att vi inte pratar längre. Det är ju bara det lixom. Jag kan sakna honom, allt det roliga och det som var bra. Är det så himla konstigt.
Hade jag haft en vän i så många år, som jag helt plötsligt inte pratade med längre, från en dag til en annan, och om det dessutom hade varit mitt fel. Så hade ingen höjt på ögonbrynet. Men nu bara för att han är kille, och min gamla kille så får man inte det. Men det struntar jag i. Och Jimmt bryr sig verkligen inte, han vet ju hur vi har det. Att det är vi nu, och att jag tänker på S. nån gång i halvåret när något påminnt mig om honom är inget som kan förstöra det.
Tack alla ni gulliga som tycker det är bra att jag är ärlig. Ni är ju mina närmaste och vad ni tycker som räknas.
Ni känner ju mig och vet hur jag är och tänker och hur det ligger till. Det är därför ni inte blir så chockade. :)
Det är ju för er jag skriver.
Plus att det här är en BLOGG och lite DRAMA och personligt måste det ju vara.
Hur kul skulle det vara om jag bara skrev om vad vi hade ätit till middag och vilka barnprogramm vi har sett idag. Händer det inget spännande just nu, så får jag väl skriva om den tiden då mitt liv var lite mer spännande, eller hur! Ni gillart, det vet jag! Puss
Lobby bar..
Jag var ut igår på Lobby baren, med Kattis. Hade riktigt trevligt faktiskt. Så lite förväntingar och helt opretetiöst. Det är då det är som roligast. Alla de där gångerna när man sett fram emot hela veckan att få gå ut och är så laddad, men som ändå inte blir särskillt roliga. Har kommit på att jag tycker mycket mer om att bara sitta ner och snacka med roliga människor och titta på folk och dricka drinkar än att bara flänga runt på nattclubsdansgolv som man gjorde förritiden. Det här måste jag göra oftare.
Fast Per tycker att jag är wierd. Per, jag är inte wierd! I så fall är du minst lika wierd. Jag är om en öppen bok. Fast det kankse är det som är så konstigt. Och du behöver inte oroa dig för att Jimmy ska tycka att det är så jobbigt om jag skriver om mina "gamla" pojkvänner. Han kunde faktiskt inte bry sig mindre. Jag berättade imorse
att du oroade dig för att han skulle ta illa upp. Han brydde sig så lite så han orkade inte ens lyssna vad det var jag hade skrivit förnåt, ännu mindre behöver han veta adressen till den här bloggen. Han har fullt upp med andra saker just nu, som skate och sånt förstår du lilla Perra.
Och alla andra som inte heller kan förstå hur jag kan skriva om gamla pojkvänner och liknande, till er säger jag:
Jag kommer skriva precis det jag känner och tänker. Det handlar om mitt liv, och dessa människor var en del av mitt liv och jag tänker vara ärlig. Har jag under en hel dag gått omkring och tänkt på någon som jag kankse tyckte väldigt mycket om en gång i tiden, så tänker jag skriva det. Jag tänker inte alltid framåt, eller lever i nuet. Jag funderar faktiskt ofta på det som har hänt. Och det betyder än en gång INTE att jag INTE älskar Jimmy.
Golvservice..
Ungarna sover och Jimmy är och SKEJATAR, såklart! Han ville åka vid fem men då sa jag stopp. Nån måtta får det väl vara. Jag är själv mycket med ungarna ändå på kvällarna, leker med dom, ger dom mat och lägger dom själv. När han är ledig, då får man fan va hemma också.
Idag fick jag träffa golvläggaren. Han som jag var kär i i högstadiet. Oj oj oj, det var annat än den halvtöntiga sportfånen som jag inte visste om jag kunde va i hop med.
Har nog inte sett honom sen 9:an, bara på håll nån gång på stan. Men inte mer än så. Han var S J U K T snygg. Två dagars skäggstubb, samma vackra ögon och ansikte, snygg vältränad kropp, inga dåliga överarmar som stack fram under den t-shirten, (eller så tycker jag att alla överarmar är stora för att jag är van med Jimmys) och massa TATUERINGAR! Så snyggt, men what!? När hände det här?
Ja obviously nån gång mellan 9:an och nu, men snarare hur gick det till? Jag är mållös! Till och med Jimmy tyckte att han var snygg. -"Han är snygg den där golvkillen, skulle kunna vara en riktig skådis eller modell eller nåt"
Vi pratade inte mycket, sa mest hej och hur är det med dig. Men vi pratade lite om vilket golv vi hade valt.
Och jag börar typ beklaga mig lite över att det inte fanns så många golv att välja mellan på den affären vi tittade på golv, bara frya mattor eller nåt. Det sa jag mest för att ha nåt att säga bara, nervössnack a´la Maria. Då såg han lite frågande ut. Jag försökte förklara att det var den där affären nere vid Lorensberga.
-"Du veet, jag kommer inte ihåg vad den heter och bla bla bla".
Då undrade han om vi bara fått välja mellan ludvikahems standardutbud.
"-Nej, vi fick välja vad vi ville"
Men så var det ju inte alls, vi fick ju välja vilket golv vi ville, och har flera kataloger hemma med golv. Men jag hade glömt bort det, och minndes bara den gången vi var där och tittade i affären, där hängde just det golvet vi valt ut ur katalogen tillsammans med 3 andra stora rullar mattor. Så det var ju helt fel.
Sen när jag såg han åka iväg med sin golvservicebil, kom jag på vad det står på den där affären vi var och tittade på golv. GOLVSERVICE, samma logga, samma firma. Här har jag alltså stått och beklagat mig över deras torftiga utbud på mattor, när de i själva verket har massvis med mattor. Och försökt förklara vad affären heter och ligger. Affären där HAN jobbar. Fy faan ibland vill jag bara skjuta mig själv i huvet!!!!!
Sk8 or die
Ja! "Bara den är frisk" är ett onödigt avslut på svaret om vad man önskar sig för kön på sitt kommande barn!
Jag tycker det verkligen!
Våran pappa är så söt. Under de åren vi kännt varandra nu har han haft sina olika "grejer" som han hållt på med, och snöat in på. Så har det varit roligt några månader. Sen har han tröttnat. Vssa håller han iof. fortfarande på med. Det har varit allt från matlagning, flugfiske, musik, golf, odling av kryddväxter till skidåkning och whisky.
Nu har han börjat med skatebord igen. Sen han träffade sina gamla kompisar i lördags. Han varit i skatehallen både igår och idag. Tjatade om att få åka upp idag, han skulle ta med sig Gustav sa han, och de skulle inte komma hem försent. Nu är kl 10 i 8 och Gustav ska sova om 10 minuter. Tror ni Gustav hinner komma hem, varva ner, dricka välling, borsta tänderna, höra på saga innan kl 8?? Nej..
Nu kommer det vara skate skate skate i några månader innan den vinden blåser över.
Imorgon kommer golvläggarna. Jimmy ringde och tjatade på dom idag. Dom skulle komma halv 10. Så kankse hinner jag hemmifrån inannan det. Vi går till öppna förskolan imorgon jag och Mollan, och håller oss borta!
Golvkillar & A double shot at love
Ikväll är jag så gott som ensam. Gustav är hos mormor och Jimmy är hemma hos nån gammal skatepolare och kollar på skatefilmer. Fniss* Jag är så glad att han kommer ut nån gång, och andades inte ett ord om att han lämnade mig ensam på lördakvällen! Det var Mollan som gnällde lite bara, pappas flicka, men hon sover nu.
Nån kankse har undrat över vårat kök. Har vi ett kök nu? Nu måste vi väl ha ett kök, det var ju superlängesen jag skrev nåt om köket. Nej! Vi har inget kök. Därför att, torktiden som skulle vara i bästa fall 2 veckor och i sämsta fall 5 veckor, belv mer eller mindre 6 veckor!! efter 4 veckor var det inte riktigt torrt, men anticimex killen lovade mig att om en vecka är det torrt. Men dom dårarna bokade inte in en ny koll nästföjlande vecka, utan veckan därpå. Och sen var det golvläggningsfirmans tur att laga golvet. Dom skulle komma i mitten på förra veckan, och fylla igen hålet ena dagen, torka andra dagen och lägga ny matta 3:e dagen. I min värld är i mitten på veckan Onsdag (hallå vad heter onsdag på tyska MITTWOCH, eller hur!) Men i hantverkarens värld betyder det Fredag. Så igår var dom här och fyllde igen vårat hål, och det är inte ens säkert att dom kommer tillbaka på måndagen.
Hur fan jobbar sånna där killar, inte klart det dom påbörjat iallafall! Deras chef sa att dom skulle komma i början på veckan nån gång, vilket i hantverkarens värld inte betyder måndag tisdag, utan snarare torsdag fredag.
Så ligger det alltså till med vårat obefrintliga kök.
Inte nog med att golvkillarna strular och verkar allmänt noncharlatna. En av dom var en gammal klasskompis till mig, som jag dessutom hade en crush på i 7-8-9. Men jag kunde inte bestämma mig om han var lite för töntig för mig eller om jag skulle strunta i det och följa mitt hjärta. När jag i 3 år hade gått och funderat på det och typ sista dagen i nian kommit på att jag inte ville leva utan honom. Så skaffar han tjej. En supersöt fotbollsbrutta som jag aldrig skulle kunna tävla med. Gissa vad jag ångrade mig. Rätt åt mig förästen.
Har hört lite skumma saker om honom sen dess så det var nog lika bra ändå. Men iallfall så befann han sig hemma hos mig. Här i min lägenhet. Lyckligtvis slapp jag träffa honom. Jag gick precis ut med ungarna alles innan dom kom. Men när Jimmy berättade sen att det var han. Åå fan vad drygt det känndes. Det sitter töntfula kort upp på kylskåpet på mig. Och hela lägeheten såg ut som det värsta bombnedlaget, alltså inte bara köket. Det var kläder och leksaker överallt, och ostädat och grusigt. Jag har noll energi att försöka hålla snyggt härhemma nu när köket ändå är en krigszon. Hade jag kommt in här och inte bott här hade jag bara haft ett ord i tankarna- White-trash. Kul, nu tror han att jag är värsta slusken och är ännu gladare att han aldrig hooka up med mig.
Sen gick hela familjen iväg på middag och lämnade golvkillarna ensamma i våran lägenhet hela eftermiddagen. När jag sen gnällde och mådde dåligt för att det såg ut som skit hemma, och för att det satt fula kort på mig uppe. Sa Jimmy -" Men va faan, inte tänker väl dom på hur det ser ut, dom är ju bara i köket och jobar.
-"Va??! Det är klart dom smyger runt. Om JAG blev lämnad ensam i HANS lägenhet nog fan skulle jag ta mig några minuter och snoka runt!" Men kankse är det bara jag?! I hope!
Nu håller jag bara tummarna att det inte är samma golvkillar som kommer "i början på veckan" och lägger in mattan! Då måste jag sova med smink och sexigt nattlinne för dom kommer säkert komma kl 7 den här gången. Å fy fan..
Ida, angående din kommentar på förra bloggen. Det där med dom som har handikappade eller rörlsehindrade eller på annat sätt sjuka barn. Jag hade aldrig tänkt på det sättet förut, men jag kan verkligen förstå att det måste kännas konstigt för dom när folk säger -Bara det är friskt. Det är klart att alla önskar sig ett friskt barn, men det låter lite illa. Just den där oställda men sjävklara frågan som hänger i luften efter ett sådant uttalande..
- Jaha, men annars då, vad gör du om det inte är friskt.
Det man menar, men som man aldrig säger, det som kankse är underförstått men som kanske borde sägas är nog.. -Jag önskar att mitt barn är friskt, men om det inte är det kommer jag att ta hand om det och älskade det lika mycket i allfall. Tror du inte det Ida?
Är det nån mer än jag som upptäckt det bästa som går på tv just nu: A double shot at Love. Så urlöjligt, pubertalt, pinsamt, konstigt och helt galet bra. 20:45, vardagar på MTV. Det här är handlingen. Två (obviously efterssom dom är tvillingar) kvinnliga bisexuella tvillingar, bor på en gård dit det har kommit ett mycket blandat gäng med amerikanska dudes. Det har också kommit ett gäng med lesbiska/bisexuella tjejer. Dessa två gängen ska tävla om tvillingarnas kärlek, och röstas ut en efter en i slutet av varje program. Herregud det är så dåligt så det är genialt. De bisexuella tjejerna hånglar naturligtvis med dudsen oxå, och gör tvillingarna vansinniga. Och tvillingarna hånglar med ALLA, även samma killar och tjejer, även samtidigt. Killarna ser inte skillnad på tvillingana trots att det ena har ett halband där det står R (Rikki) och den andra ett som det står N (Nikki). Trots det gråter och skriker och slår de på grejer när de blir hemröstade. En del tjejer har oxå skrikit för den delen.
Ruskigt underhållande, tycker till och med Jimmy. Se det. De program som är kvar, du blir inte besivken!
Förlåt, förlåt..
Hej!
Förlåt, förlåt, förlåt att jag inte skrivit på så länge, men jag har faktiskt inte hunnit, eller haft ork att sätta mig här om jag haft några minuter över. Hade jag haft en laptop med trådlöst bredband skulle jag uppdatera vaje kväll framför tvn, men nu har jag ju inget sådant, så nu blir det såhär..
Idag är Mollan hos mormor och Gustav är på dagis, dom skulle gå till lillkyrkan på adventsgudstjänst, mysigt va?! Jag berättade hela historien om varför vi firar jul för Gustav igår. Han lyssnade uppmärksamt, men jag fick lite skäll av Jimmy- Folk kommer ju tro att vi är frireligösa. Så hela dagen igår lekte Gustav att han var Jesusbarnet som sov i hästarnas matskål. Senare på kvällen åkte vi till Nisses för att köpa en ny kökslampa, och där alldeles vid ingången hade dom en jättestor, ja vad det nu heter, med Josef, Maria, Jesusbarnet och alla vise männen. Gustav blev helt lyrisk. Så sööt. Men det skadar väl inte att veta varför vi firar jul heller!
Jag borde berätta om Ullared. Det var mycket folk, mycket saker, mycket som var billigt, mycket skräp men mycket fina saker oxå. Jag köpte mest kläder till ungarna, ytterkläder och en del vanliga kläder och lite leksaker i julklapp. En mycket bra affär att köpa ALLA sina julklappar på eftersom dom har i princip ALLT. Bussresan var ganska dryg. Den gick relativt snabbt, men jag kunde inte sova en blund på hela vägen ner. Vi kom dit vid 8 och kl. 1 kände mamma och jag oss ganska nöjda, men då var det 4 timmar kvar tills bussen skulle gå hem. Det var dötrist, att bara driva omking. Och på vägen hem blev mamma osams med hon som satt bakom oss. Hon och hennes morsa var förbannad på att mamma fällde ner sitt säte så långt ner. Ha ha! Orkar inte dra hela historen, men vi fick tyst på dom till slut efter mycket gnällande, från deras sida alltså.
Tänkte på en sak häromdagen. Att det är många som är gravida som inte kan erkänna att dom önskar sig det ena eller andra könet. Jenny sa häromdagen. -" Nä, jag känner det, jag vill verkligen ha en tjej" Och det var så skönt att höra. Att hon kunde säga det rakt ut, utan att känna nåt dåligt samvete eller så. Jag vet ju det, och hon vet ju det. Att hon kommer ju att älska en pojke precis lika mycket, om det nu visar sig att det är det. När barnet väl har kommit ut så känns det ju helt självklart att det var just den ungen som legat där inne i magen och det går inte att tänka sig nån annan. Men det är så många som säger -nä det spelar ingen roll, baaara det är friskt. Och det är säkert många som känner så oxå, men det är nog lika många som bara säger så. Jag tycker mig ha anat att ganska många gravida erkänner sen när dom fick det dom önskat sig att det var just en sån dom ville ha. Men jag tror inte dom skulle sagt det om dom fått det motsatt könet. Alltås alla får väl göra som dom vill, men jag tycker att man ska kunna få önska sig en pojke om man vill ha en pojke. Utan att folk ska titta snett på en, och säga -men det spelar väl ingen roll, huvudsaken är väl att det är friskt.
Jag frågade D. för nån dag sen vad hon önskade att det var. Hon ville han en kille till. Oxå så skönt, att hon bara sa det, precis som hon kände. När Gustav låg i magen, önskade jag så innerligt att han var en pojke, jag önska det så mycket att jag var helt övertygad om att han var en pojke. Köpte t.o.m "pojkläder" innan han kommit.
Men hade han kommit ut och varit en tjej hade han varit lika älskad och välkommen.
Med Mollan visste jag inte vad jag ville ha, men jag tror faktisk alldrig att jag sa- Spelar ingen roll, baaara det är friskt. Jag svarade nog- Jag vet inte, en pojke kanske, eller en flicka, eller jag vet inte.
Men nu är jag jätteglad att hon var hon. och som jag känner nu, om jag skulle få ett till barn, skulle jag nog vilja ha en till tjej. Men vi får se, hon kanske blir envisare, tjurigare och trotsigare än Gustav någonsin
varit, då kommer jag att ändra mig.
Nu ska jag åka till Willys och veckohandla. utan barn och utan Pappa =)
