inget särskillt..
Gustav och Jimmy har åkt och handlat och Mollan står här ute och sover. En sällsynt, mycket sällsynt stund för mig själv. Som jag ägnar åt min blogg och mina kära läsare, när jag skulle kunna ligga på soffan och mysa istället. Det är väl bra va!
I fredags var jag på Lindas 30års fest. Det var jättetrevligt med trevliga männoskor, och en duktig trubadur. Hoppas det inte var alltförmycket att städa och att du inte mådda alltför dåligt igår Linda. Grattis än en gång och tack för en trevlig fest!
Själv höll jag mig hyfsat städad, men mådde inte bra igår. Vad beror det på? När man var ung kunde man lätt dricka en hel kvarting och må ungefär lika dåligt som jag gjorde igår. Är det åldern? Är det som Emma säger, dom där ciggen som är boven. Emma hävdar bestämt att det är feströkningen som är boven i dramat. Kan vara, kan vara. Därför jag brukar undvika det nuförtiden.
Imorgon åker jag till Ullared. Jag är så tråkig och svensson så jag skrämmer nästan mig själv. Men jag har aldrig varit där, och jag känner mig faktiskt lite spänd på att få se hela konceptet Ullared. Fast Ullared är väl egentligen själva stället va? Affären heter väl nåt annat. Men hur som helst så ska jag dit, och se om jag hitar en massa barnkläder och en och annan julklapp. I natt åker vi, jag och mamma, och är hemma sent på måndag kväll.
Tänkte på Dig häromdagen, längesen nu, men ibland blir det så. Det kan vara att jag drömt om dig eller sett nåt/nån som på minner om dig. Vet Du att i vår är det 10 år sedan vi träffades första gången. 10 år!! Det är så sjukt länge. Det betyder att du funnits i mitt medvetande i en tredejdel av mitt liv nu. Och det har inte alltid varit guld och gröna skogar. Men jag har alltid, ALLTID tyckt om dig och gör än idag. Du har alltid varit så speciell. Ända sen den första gången jag såg dej, verkligen första gången jag såg dig så har du betytt någonting för mig. Mellan oss var det verkligen kärlek vid första ögonkastet.
Blir lite trött på mig själv att jag ältar det här, men så jävla synd att det slutade som det gjorde. Hade så gärna velat ha dig kvar i mitt liv. Synd att vi båda var så omgona och betedde oss som vi gjorde mot varandra. Även om det känns som att jag är den som mest ångrar de dumma saker jag gjorde.
Tänker ibland på hur mitt liv skulle sett ut om det blivit du och jag. Vad hade vi gjort, var hade vi bott, hade vi bråkat lika mycket som då? Hade vi skaffat barn, hur hade som sett ut? Hur skulle Du blivit som pappa. Jag vet att det var en del saker med dig som var bättre än med Jimmy. Men också en hel del som verkligen inte var bra. Eller som i allfall inte passade mig.. inte just då i allfalll.
Men det är så svårt att tänka sig. Jag var ju mer eller mindre ett barn när vi träffades. Åtminstonde betedde jag mig som ett. Jag är så mycket lugnare och tryggare nu, och snällare. Och säkert du med. Vi borde ha träffats senare, när vi var lite mer mogna. Inte konstigt att det inte höll. Kanske lika bra i och för sig, med tanke på att vi är lyckliga på varsitt håll idag. Men så dumt det blev.
Tusen gånger har jag sagt förlåt till dig, och det är ingen underdrigft, och för lika många anledningar. Men det händer än idag att jag tänker på dig och allt som hände och känner presic den känslan igen. -"fan förlåt mig"..
Besök i Djurås..
Idag lämnade Jag och Gustav Mollan hos mormor och åkte till Sanna i Djurås. Medans Gustav ooch Lovisa lekte, så snoffade jag på den juvliga lilla Tilde. Gud vad hemtamt det känndes att hålla i en liten bebis igen. Det är skönt att Mollan blivit större och det är lite ordning på läggtider och matvanor och nattsömn, men guud vad mysigt det är när dom är sådär små och ligger sover mot bröstet. Det ska erkännas att det faktiskt värkte i hjärtat efter en liten bebis när hon somnade i min famn. Men jag måste komma ihåg att dom inte bara sover.
Jag har precis tittat på Bonde söker fru. Och om jag fick välja en av bönderna så skulle jag få lov att bli lesbisk och välja Thilde, gud vilken gullig människa. Hoppas hon och Tomas blir tillsammans. Dom passar ju så bra.
Jag måste berätta om en person som jag beundrar. Emma Wittler/Eriksson du är en av världens bästa mammor, och personer. Du är nästan jämt glad, och bryr dig om och tänker på att alla ska ha det bra och må bra. Du har sån skön inställning till livet och oroar dig aldrig i onödad. Du är så ärlig och lojal. Du är den snällaste, rättvisaste, mysigaste, duktigaste, gladaste mamman jag någonsin träffat. Och ditt tålamod är näst intill oändligt. Den som har dig som vän, fru och famförallt mamma är mycket lyckligt lottad.
Jag önskar så ofta att jag var mer som du.
Jimmys senaste påhitt..
Jag måste berätta om Jimmys senaste påhitt. Han kallar det slowlife. Han kom hem en dag och hade kommit på det här. Grundtanken i slowlife är att stressa mindre, ta det lugnare, ta på sig så lite som möjligt, få så mycket tid över till att göra ingenting eller saker man vill. Han går omkring härhemma med ett fånigt leende på läpparna och kallar sig guru nu. Ja, visst det låter jättebra. Men vad innebär det här för mig. Jo, han är ju inte direkt snabben som det är annars, och nu är han ännu sävligare.
När vi har ätit och ungarna som redan är klara för längesen håller på å busar, den ena står på bordet och sjunger och den andra sitter under bordet och äter gamla matrester och allt är kaos, och vi borde skynda oss att tvätta av ungarna inann hela soffan blir full med spaghetti ( kom ihåg att vi äter i vardagsrummet just nu), vi måste duka av och ta reda på alla matrester på vardagsrumsgolvet osv. Då måste jimmy sitta kvar och ta det lungt, för enligt slowlife ska man inte stressa från matbordet utan typ sitta och... ja inte vet jag!! Så det blir jag som får göra det där, eftersom jag inte bara kan sitta där och se hela kaoset.
Och idag fick slowlife oss att äta pizza. Göra minsta möjliga och slippa laga mat tänkte våran pappa. Och alla som känner mig och Jimmy häpnar nu och säger till sig själva att nämen nu har Reimers lättat på plånboken och köpt pizza till famlijen. Jamen det var väl bra! Men -NEJ! Det var fryspizza från Lidl, och utan pizzasallad och cola.
Gustav åt en sjättedel och jag en kvarts bit. Resten av dom 2 pizzorna åkte ner i Jimmys belåtet flinande mun.
Så så är det.. Men vi älskar våran pappa allfall!
Gustav har fortfarande lite feber. Han fick alvedon nu innan han skulle gå och lägga sig. Somnar nog lite skönare då. Lillan verkar ha klarat sig, iallfall än så länge. Håller tummarna.
Vet inte om det framgått, i så fall säkert inte tydligt nog men- JAG HATAR ATT LEVA UTAN KÖK! Ni förstår inte hur psykiskt påfrestande det är. Mår så dåligt över att inte ha ett kök! Fick en panikångest attack inne på Willys häromdagen och jag är säker på att det är det där jävla kökets fel ;) Och olyckskorparna kraxar att allt säkert inte kommer vara klart till jul... Jag mår så dåååligt av att äta i vardagsrummet, trampa in ris och mackaroner i mattan och spilla gröt och barmatsgegga på parketten och ha ett rum som en gång var ett kök och som inte barnen kan gå in i men som man själv måste springa som en liten iller ut och in i för att hämta alla saker när man ska äta. Barnen står utanför och skriker och gråter för att dom inte får följa med in och laga mat. Helt sjukt! Stressfaktor 100!
Massvaccinering!
Idag har jag och Mollan varit på Öppna F. Gustav var och badade med mormor i badhuset han!
Det var hysteriskt mycket folk på öppna. Massvaccinering stod på schemat. Men ingen kunde ge mig nåt svar om mina barn (som är äggallergiker, antagligen Mollan med) får ta nån spruta. Dom säger nej, eller vet inte. Experterna på tv säger, bara man inte är hyperallergisk. Nu vet inte jag om jag ska vaccinera dom ändå, även om jag skulle få. Mollan är så liten, och Gustav är ju så extremet spruträdd plus äggallergisk. Kan det vara bra och spruta in äggprotein då? Vet inte.. Har sån ångest över det här! Vad fan ska jag göra? Gustav är ett riskgruppsbarn som har förkylningsastma, och vi har tackat nej en gång när han blev kallad. Men nu vet jag inte längre. Verkar ju som att alla gör det, även på dom små nu efter dom nya dierktiven. Hur ska jag göra? Vem ska jag fråga??
Idag kommer våra pappis hem. Skönt!!
Dumma mamma!
Jimmy har återigen lämnat oss å åkt till Gävle. Blää! Å nu är Gustav på dagis och Mollan står här ute i vegnen och sover, och här sitter jag. Men snart ska vi bege oss till snöån jag och Molly för att ha playdate med Ella å Kajsa! Roligt avbrott i vardagen!
Jag tycker nog att jag är en hyfsat bra mamma, jag försöker, även om jag tappar tålamodet och blir onödigt arg ibland när jag är stressad. Men på nätterna är jag ingen bra mamma. Jag vill bara sova och blir både arg irriterad och sur när jag väcks eller störs av små barn. Fast jag brukar inte visa det för dom. Men inatt var en sån där dryg natt. Det började med att jag gick och lade mig och hör att Mollan ligger och snarkar, och det är min värsta sömnfiende. Jag kan bara inte somna om nån gör det. Så jag låg och irriterade mig, och blev mer och mer upprörd. (ja jag vet, herregud det är ju mitt barn men jag kan inte hjälpa, det driver mig till vansinne) Ville inte riskera att väcka henne genom att knuffa på henne heller. Men efter mycket om och men fick jag lov att göra det iallfall, och hon vaknar ju såklart. Sen vid kl. 02:00 vaknar jag av ett illvrål och Gustav har för andra natten drömt mardrömmar om rumpnissar. ( ja jag vet, herregud han är ju alldeles för liten för att se på Ronja, men han tjatar ju såå) Han är övertygad om att dom finns i hans rum, uppe på vångingsängen och bakom gardinen.
DET FINNS INGA RUMPNISSAR HÄR INNE GUSTAV!!! Titta här... Titta här. INGA, Inte en enda rumpnisse!!!
Annars när det blir såhär brukar Jimmy gå in och lägga sig hos Gustav, men nu fick jag ju lov att ta med det lilla asplövet in till oss, efter ett litet snack: Nu när du ska ligga i mammas säng MÅSTE du vara tyst, för Mollan sover, OK! Helt knäpptyst!
Han lovar..
Men sen ligger han först och SJUNGER! Men slutar med det efter ett tag men börjar hosta. Jag ligger på helspänn helt obekvämt för jag vill inte röra mig ifall Gustav håller på att soman in mellan hostningarna, och för att inte Mollan ska vakna av täck-prasslet (?) Jag är såå less och ligger så oskönt!
Men han slutar inte hosta, och då gör jag det. Det där dumma som jag sitter här och har ångest över just nu.
Jag väser jätteargt- MEN NU SLUTAR DU HOSTA ANNARS FÅR DU GÅ IN TILL DIN EGEN SÄNG OCH LÄGGA DIG!
Han blir ju jättelessen, han vill inte tillbaka till rumpnisserummet. Hur kunde jag säga så? Det vet väl alla att man inte kan rå för att man måste hosta heller. Dumma, dumma mamma!
Jahaa, så det är så det är med den där Jimmy Bäckman historien. Man tror fortfarande att han blivit mördad. Men man har inga bevis och inget mordvapen så man kan inte gå vidare. Oj, den möjligheten tänkte jag inte ens på. Att man lägger ner ett solklart mordfall bara dådär. Fy, det är ju värre än allt annat. Tänk vad hemskt för föräldrarna. Deras barns mördare går ju i såfall lös! Stackars stackars dom..
Det enda jag har ångest över är att jag bröt ett löfte..
För några månader sedan berättade jag vidare en sak som blivit sagt till mig i förtroende..
Igen jättehemlighet alls, och nåt som jag fått för mig att de redan ändå visste.. Men ändå, jävligt dumt, och klumpigt gjort av mig. Och jag är hemsk ledsen för det!
Men nu har det blvit värsta grejen av det. Människor är "ledsna och upprörda". Det är såhär det blir när saker berättas från mun till mun. Det jag fick höra var egentligen inget farligt alls, och inget man behövde bli ledsen över. Jag känner lite såhär, tar man åt sig av det som sades, så kanske det stämmer? Annars skulle man väl knappt orka bry sig? Det här va MIN analys och tanke kring det här. INTE hon som berättade!
Och så känner jag så här oxå. -Alla har väl full rätt att inte stormtrivas på sitt jobb, av vilken anledning det nu än må vara. Det kan vara det geografiska läget, lokalerna, inredningen, maten, medarbetarna eller ungarna eller vad fan som helst. Sen kan man ju vända på det och tänka att om man berättar varför man inte trivs så kanske det finns nåt man och de andra kan göra åt saken. Men det kanske man redan försökt och att det inte funkar ändå, eller så känner man bara att det inte är nån idé eller vad det nu kan vara. Men då får man väl göra så då, som man vill. Då är det väl jättebra att byta jobb och prova nån annanstans. Fattar inte whats all the fuss about lixom. Typsikt när det bara är tjejjer/kärringar/kvinnor/tanter som jobbar tillsammans! Hade vi varit karlar hade det aldrig blivit samma stora grej.
Men vi kan gå vidare nu va!? Nu finns det ju inte längre nån som inte trivs på jobbet, eller är det så att de flesta känner sig mer eller mindre less då och då, kanske irriterar sig lite på arbetskamrater osv. men nu vågar verkligen ingen säga nåt! Vad vet jag?
Läser "fel" personer det här kommer jag att få äta upp det. ;) Det kommer att vrängast till och tas persoligt.
Så jag kan redan nu säga att jag trivs på mitt jobb, för det mesta. Även om inte allt är solsken, guld och gröna skogar. Jag tycker om alla de som jobbar där, men vissa mer än andra. Jag respekterar alla trots att jag inte alltid håller med eller tycker att dom gör rätt. Är medveten om att alla är olika och alla har sina fel och brister, även jag. I synnerhet Jag! Jag låter de andra jobba som dom vill och göra det dom tror på. Men skulle jag inte trivas i mitt arbetslag så skulle jag försöka diskutera om det, eller byta jobb. Precis så som jag gjorde när jag jobbade på avd. B. Hade jag inte kunnat byta till N, som jag gjorde så hade jag fått väl lov att diskutera. (fast det hade aldrig gått i det fallet, efterom det då handlade om personkemi, eller snarare den stora bristen på personkemi) I vissa lägen går man hellre arbetslös..
Ja.. ja.. iallfall..
Det enda jag har ångest över är att jag bröt ett löfte.
Tidigt nyårslöfte - Ska bli bättre på att hålla käften!!!!!
Gustav är på dagis och Mollan har blivit hämtad av mormor. Så skönt med lite egentid! Jag ska duscha I FRED! Igen som står utanför och bankar på glaset och vill in, eller ska fråga nåt eller berätta nåt. Bara jag, vattnet och alla shampooflaskorna. Mitt eget hemma spa. Så lite man blir glad över som mamma. Det var väl en bra anledning att skaffa barn!
Och Jimmy ska till Gävle ons-fre den här veckan med. Åå så tråkigt, och framförallt drygt. Jag kan ju inte laga någon mat här hemma, efterssom inte ungarna kan vara med mig i krigzonsköket. Jag kan ju inte släppa Mollan själv i lägenheten, rätt var det är har hon klättrat högst upp på Gustavs byrå. Hon är en hejjare på att klättra den där damen. Ja, ok, jag får väl laga mat när hon sover då. Eller så får ungarna äta burkar. Jimmy påstod att han slängde burkar för över 300:- häromdagen. Näääh!
Gustavs dagis skulle ha fotografering idag, Hoppas han blir söt min lilla finis! Det brukar han ju bli.
Och, nähä, inga tips om Jimmy Bäckman. Min egen privata mordutredning. Verkar inte vara nån som vet mer än jag. Synd!
Jag undrar över en sak!
Har tänkt på han Jimmy Bäckman som försvan förut. Är det inte lite märkligt allt det som hände. Att polisen först är så gott som säkra på att han blivit mördad. Att det finns misstänkta, och till och med personer som VET var han ligger död. (uppenbarligen efterssom det är där som han hittas till slut) Att kriminaltekniker och duktiga poliser från landets alla hörn kallas hit för att hjälpa till med utredningen och sökandet. Men sen när han hittas då tar det inte mer än någon dag, sen läggs alla anklagelser ner och han ska inte längre blivt mördad. Det föreligger inget brott bakom hans död. Men vad i herrans namn var det då som hände?? Varför blir det tvärtyst? När en hel stad har varit engagerad, oroad och rädd för att här kankse går en mördare lös borde vi inte få veta hela storyn sen. Jag får inte ihop det hur jag än vänder och vrider på det. Tog han livet av sig? Men hur vet i så fall polisen det, hur kan dom vara så säkra? Hade han droger i blodet och antas ha tagit sig ett kvällsdopp?? I så fall kan det väl lika gärna ha varit nån som slängt i honom. Om han inte blev mördad, varför sa då inte de/den personen som visste var han låg vad som hade hänt. Vad finns vinningen i att mörka en sån sak? Man blir väl ännumera misstänkt om man låssas som man inte vet nåt fast man vet, eller? Vad dök upp på obduktionen som så säkert kunde avfärda alla misstankar om mord. Kanske fann man inget alls, inget konstigt, inga droger, inga knivhugg eller strypgrepp. Men då kan man väl ändå inte vara säker på att han inte blivit dränkt. Hallå jag fattar det inte!!
Är det nån som vet nåt mer än jag? Har jag missat nåt kring den här historien? Berätta för mig i så fall så jag slipper grubbla över det här nåt mer.
Mitt ordningssinne hatar gåtor och olösta mysterier. Men framför allt är jag sur över att inte pressen eller polisen eller föräldrarna för den delen går ut med vad det var som egentligen hände. Jag tycker att alla som hälpt till och letat eller engagerat sig på annat sätt är värda att få veta. Inte bara, nu kör vi locket på helt tvärtyst lixom.
Besök hos fam. Håkansson/Campo
Förlåt att jag inte uppdaterat på flera dagar, men det har varit så mycket..
Idag snöar det och Gustav är lyrisk! -Som jag har längtat och nu snöar det och då kommer julen snart!
I helgen har vi alltså besökt familjen Håkansson/Campo, ute på underbara Värmdö. Tyvärr så fick vi bara träffa Theo på fredag kvällen för han drog med sin pappa till Spanien på lördagen. Men söta Greta var ju hemma, och mamma Sara såklart. Det var så fint där ute, inte alls som man tänker sig Stockolm. Lite som på landet en kvart från stan. Hur som helst jättefint, och lägenheten oxå. Men så klart glömde jag kameran, hade verkligen tänkt att ta med den. Men på nåt jäkla sätt så glömmer jag ALLTID den!
Vi åt sushi både fre och lör. kväll. Mumsigt mumsigt, och jättestor. I jämföerlese med sushin här i stan såg den rent ut sagt muterad ut. 16 STORA bitar, och man blev faktist mätt. Har jag aldrig blivit ens av en stor sushi här hemma. Vi var på Junibacken med ungarna, det var mycket uppskattat. Även om både Isaac och Gustav blev livrädda för Nils Karlsson pysslings stora råtta. Det var nära på skräck i sagotåget, och både jag och Jenny fick hålla hårt i ungarna så dom inte skulle fly i ren panik. Det var en supermysig helg, det enda molent på himlen var killarnas ständiga bråk. Om allt, verkligen ALLT. Fattar inte hur två barn kan bråka så mycket och om så konstiga saker.
Det blev mycket prat om förhållanden och hur man har det där hemma. så skönt med lite tjejsnack. Och få höra att andra har det precis lika som en själv, eller värre eller hur det nu är. Blir för lite sånt när man går hemma med barn och bara träffas på öppna förskolan. Jag saknar verkligen Sara på öppna förskolan. Det var mysigt att komma dit när hon satt där, alltid så glad och go. Men jag tyckte det märktes att hon trivdes bättre där borta. Hon verkade ännu gladare och så klart helt hemma. Gald för hennes skull, men lessen för där blev Ludvika en så intressant gullig och rar personlighet fattigare.
Jimmy har lämnat oss och åkt till Gävle, den här gången känns det tråkigt och ensamt. Vill ha honom här hemma och tända ljus och mysa med nu när det är så ruskigt ute.
Vi är precis hemkommna från öppna förskolan (min spännande vardag) och Mollan står ute och sover i vagnen. Är lite nojig för att ha henne ståendes därute och sova. Tänk om det kommer nån lunatic och rövar bort henne, konstigare saker har ju hänt lixom. Är ju annat om man bor i villa, och har ungen på ballisen..
Vad glad jag är att vi har barn alldeles samtidigt Mina, allt är så mycket roligare då. Det var roligt att lära känna nya mammor med Gustav. Men det är nåt speciellt när en kompis också får barn.
I kväll ska vi till ungarnas farmor och faster Sandra för hon fyller år. Vad köper man till en 17 åring?? Jag vet inte!
Försöker tänka vad jag ville ha som 17åring, men minns inte ens att jag varit 17, måste ha varit väldigt läängesen.Vi ska ta oss dit med bilen utan vinterdäck. Gustav säger- Mamma, du måset köra väligt försiktigt, så här försiktigt. (Visar ett litet mellanrum mellan sina små pekfingrar) Lilla sötis.
Jag är så sjukt trött det här "köket" vi har. Får ångest varenda gång jag går in där, och ännuvärre de gånger jag måste laga mat där inne på stampat jordgolv. Fy fan alltså, hoppad det här går fortare än kvickt. Och tack gode gud för att Jimmy lagar så mycket mat som han gör.
Nä, nu ska jag väcka prinsessan så hon inte sover hela em. och värar sova ikväll sen.
