mariareimersgustafsson

Jag måste berätta om Jimmys senaste påhitt. Han kallar det slowlife. Han kom hem en dag och hade kommit på det här. Grundtanken i slowlife är att stressa mindre, ta det lugnare, ta på sig så lite som möjligt, få så mycket tid över till att göra ingenting eller saker man vill. Han går omkring härhemma med ett fånigt leende på läpparna och kallar sig guru nu. Ja, visst det låter jättebra. Men vad innebär det här för mig. Jo, han är ju inte direkt snabben som det är annars, och nu är han ännu sävligare.

När vi har ätit och ungarna som redan är klara för längesen håller på å busar, den ena står på bordet och sjunger och den andra sitter under bordet och äter gamla matrester och allt är kaos, och vi borde skynda oss att tvätta av ungarna inann hela soffan blir full med spaghetti ( kom ihåg att vi äter i vardagsrummet just nu), vi måste duka av och ta reda på alla matrester på vardagsrumsgolvet osv. Då måste jimmy sitta kvar och ta det lungt, för enligt slowlife ska man inte stressa från matbordet utan typ sitta och... ja inte vet jag!! Så det blir jag som får göra det där, eftersom jag inte bara kan sitta där och se hela kaoset.

Och idag fick slowlife oss att äta pizza. Göra minsta möjliga och slippa laga mat tänkte våran pappa. Och alla som känner mig och Jimmy häpnar nu och säger till sig själva att nämen nu har Reimers lättat på plånboken och köpt pizza till famlijen. Jamen det var väl bra! Men -NEJ! Det var fryspizza från Lidl, och utan pizzasallad och cola.
Gustav åt en sjättedel och jag en kvarts bit. Resten av dom 2 pizzorna åkte ner i Jimmys belåtet flinande mun.

Så så är det.. Men vi älskar våran pappa allfall!

Gustav har fortfarande lite feber. Han fick alvedon nu innan han skulle gå och lägga sig. Somnar nog lite skönare då. Lillan verkar ha klarat sig, iallfall än så länge. Håller tummarna.

Vet inte om det framgått, i så fall säkert inte tydligt nog men- JAG HATAR ATT LEVA UTAN KÖK! Ni förstår inte hur psykiskt påfrestande det är. Mår så dåligt över att inte ha ett kök! Fick en panikångest attack inne på Willys häromdagen och jag är säker på att det är det där jävla kökets fel ;) Och olyckskorparna kraxar att allt säkert inte kommer vara klart till jul... Jag mår så dåååligt av att äta i vardagsrummet, trampa in ris och mackaroner i mattan och spilla gröt och barmatsgegga på parketten och ha ett rum som en gång var ett kök och som inte barnen kan gå in i men som man själv måste springa som en liten iller ut och in i för att hämta alla saker när man ska äta. Barnen står utanför och skriker och gråter för att dom inte får följa med in och laga mat. Helt sjukt! Stressfaktor 100!