Besök hos fam. Håkansson/Campo
Förlåt att jag inte uppdaterat på flera dagar, men det har varit så mycket..
Idag snöar det och Gustav är lyrisk! -Som jag har längtat och nu snöar det och då kommer julen snart!
I helgen har vi alltså besökt familjen Håkansson/Campo, ute på underbara Värmdö. Tyvärr så fick vi bara träffa Theo på fredag kvällen för han drog med sin pappa till Spanien på lördagen. Men söta Greta var ju hemma, och mamma Sara såklart. Det var så fint där ute, inte alls som man tänker sig Stockolm. Lite som på landet en kvart från stan. Hur som helst jättefint, och lägenheten oxå. Men så klart glömde jag kameran, hade verkligen tänkt att ta med den. Men på nåt jäkla sätt så glömmer jag ALLTID den!
Vi åt sushi både fre och lör. kväll. Mumsigt mumsigt, och jättestor. I jämföerlese med sushin här i stan såg den rent ut sagt muterad ut. 16 STORA bitar, och man blev faktist mätt. Har jag aldrig blivit ens av en stor sushi här hemma. Vi var på Junibacken med ungarna, det var mycket uppskattat. Även om både Isaac och Gustav blev livrädda för Nils Karlsson pysslings stora råtta. Det var nära på skräck i sagotåget, och både jag och Jenny fick hålla hårt i ungarna så dom inte skulle fly i ren panik. Det var en supermysig helg, det enda molent på himlen var killarnas ständiga bråk. Om allt, verkligen ALLT. Fattar inte hur två barn kan bråka så mycket och om så konstiga saker.
Det blev mycket prat om förhållanden och hur man har det där hemma. så skönt med lite tjejsnack. Och få höra att andra har det precis lika som en själv, eller värre eller hur det nu är. Blir för lite sånt när man går hemma med barn och bara träffas på öppna förskolan. Jag saknar verkligen Sara på öppna förskolan. Det var mysigt att komma dit när hon satt där, alltid så glad och go. Men jag tyckte det märktes att hon trivdes bättre där borta. Hon verkade ännu gladare och så klart helt hemma. Gald för hennes skull, men lessen för där blev Ludvika en så intressant gullig och rar personlighet fattigare.
Jimmy har lämnat oss och åkt till Gävle, den här gången känns det tråkigt och ensamt. Vill ha honom här hemma och tända ljus och mysa med nu när det är så ruskigt ute.
Vi är precis hemkommna från öppna förskolan (min spännande vardag) och Mollan står ute och sover i vagnen. Är lite nojig för att ha henne ståendes därute och sova. Tänk om det kommer nån lunatic och rövar bort henne, konstigare saker har ju hänt lixom. Är ju annat om man bor i villa, och har ungen på ballisen..
Vad glad jag är att vi har barn alldeles samtidigt Mina, allt är så mycket roligare då. Det var roligt att lära känna nya mammor med Gustav. Men det är nåt speciellt när en kompis också får barn.
I kväll ska vi till ungarnas farmor och faster Sandra för hon fyller år. Vad köper man till en 17 åring?? Jag vet inte!
Försöker tänka vad jag ville ha som 17åring, men minns inte ens att jag varit 17, måste ha varit väldigt läängesen.Vi ska ta oss dit med bilen utan vinterdäck. Gustav säger- Mamma, du måset köra väligt försiktigt, så här försiktigt. (Visar ett litet mellanrum mellan sina små pekfingrar) Lilla sötis.
Jag är så sjukt trött det här "köket" vi har. Får ångest varenda gång jag går in där, och ännuvärre de gånger jag måste laga mat där inne på stampat jordgolv. Fy fan alltså, hoppad det här går fortare än kvickt. Och tack gode gud för att Jimmy lagar så mycket mat som han gör.
Nä, nu ska jag väcka prinsessan så hon inte sover hela em. och värar sova ikväll sen.
