mariareimersgustafsson

För några månader sedan berättade jag vidare en sak som blivit sagt till mig i förtroende..
Igen jättehemlighet alls, och nåt som jag fått för mig att de redan ändå visste.. Men ändå, jävligt dumt, och klumpigt gjort av mig. Och jag är hemsk ledsen för det!

Men nu har det blvit värsta grejen av det. Människor är "ledsna och upprörda". Det är såhär det blir när saker berättas från mun till mun. Det jag fick höra var egentligen inget farligt alls, och inget man behövde bli ledsen över. Jag känner lite såhär, tar man åt sig av det som sades, så kanske det stämmer? Annars skulle man väl knappt orka bry sig? Det här va MIN analys och tanke kring det här. INTE hon som berättade!

Och så känner jag så här oxå. -Alla har väl full rätt att inte stormtrivas på sitt jobb, av vilken anledning det nu än må vara. Det kan vara det geografiska läget, lokalerna, inredningen, maten, medarbetarna eller ungarna eller vad fan som helst. Sen kan man ju vända på det och tänka att om man berättar varför man inte trivs så kanske det finns nåt man och de andra kan göra åt saken. Men det kanske man redan försökt och att det inte funkar ändå, eller så känner man bara att det inte är nån idé eller vad det nu kan vara. Men då får man väl göra så då, som man vill. Då är det väl jättebra att byta jobb och prova nån annanstans. Fattar inte whats all the fuss about lixom. Typsikt när det bara är tjejjer/kärringar/kvinnor/tanter som jobbar tillsammans! Hade vi varit karlar hade det aldrig blivit samma stora grej.
Men vi kan gå vidare nu va!? Nu finns det ju inte längre nån som inte trivs på jobbet, eller är det så att de flesta känner sig mer eller mindre less då och då, kanske irriterar sig lite på arbetskamrater osv. men nu vågar verkligen ingen säga nåt! Vad vet jag?

Läser "fel" personer det här kommer jag att få äta upp det. ;) Det kommer att vrängast till och tas persoligt. 
Så jag kan redan nu säga att jag trivs på mitt jobb, för det mesta. Även om inte allt är solsken, guld och gröna skogar. Jag tycker om alla de som jobbar där, men vissa mer än andra. Jag respekterar alla trots att jag inte alltid håller med eller tycker att dom gör rätt. Är medveten om att alla är olika och alla har sina fel och brister, även jag. I synnerhet Jag! Jag låter de andra jobba som dom vill och göra det dom tror på. Men skulle jag inte trivas i mitt arbetslag så skulle jag försöka diskutera om det, eller byta jobb. Precis så som jag gjorde när jag jobbade på avd. B. Hade jag inte kunnat byta till N, som jag gjorde så hade jag fått väl lov att diskutera. (fast det hade aldrig gått i det fallet, efterom det då handlade om personkemi, eller snarare den stora bristen på personkemi) I vissa lägen går man hellre arbetslös..
Ja.. ja.. iallfall..
Det enda jag har ångest över är att jag bröt ett löfte.
Tidigt nyårslöfte - Ska bli bättre på att hålla käften!!!!!

---

Gustav är på dagis och Mollan har blivit hämtad av mormor. Så skönt med lite egentid! Jag ska duscha I FRED! Igen som står utanför och bankar på glaset och vill in, eller ska fråga nåt eller berätta nåt. Bara jag, vattnet och alla shampooflaskorna. Mitt eget hemma spa. Så lite man blir glad över som mamma. Det var väl en bra anledning att skaffa barn!

Och Jimmy ska till Gävle ons-fre den här veckan med. Åå så tråkigt, och framförallt drygt. Jag kan ju inte laga någon mat här hemma, efterssom inte ungarna kan vara med mig i krigzonsköket. Jag kan ju inte släppa Mollan själv i lägenheten, rätt var det är har hon klättrat högst upp på Gustavs byrå. Hon är en hejjare på att klättra den där damen. Ja, ok, jag får väl laga mat när hon sover då. Eller så får ungarna äta burkar. Jimmy påstod att han slängde burkar för över 300:- häromdagen. Näääh!

Gustavs dagis skulle ha fotografering idag, Hoppas han blir söt min lilla finis! Det brukar han ju bli.

Och, nähä, inga tips om Jimmy Bäckman. Min egen privata mordutredning. Verkar inte vara nån som vet mer än jag. Synd!