Mitt nya fynd, Bitterfittan!
Har inte skrivit på några dagar nu därför att jag har hittat en bok som jag bara måste läsa så fort jag får en stund över, Bitterfittan! Den är så klockren, så välskriven, ärlig och äkta. (än så länge) Jag önskar att jag skrivit den själv. Det ÄR som om jag skrivit den själv. Alla som vill veta hur jag tänker och känner läs den. Där beskrivs mitt förhållande, min kärlek till mina barn, min längtan efter äventyr, mitt dåliga mammasamvete som går hand i hand med behovet av ett eget liv. Det enda som inte stämmer på pricken är att jag inte stör mig riktigt lika mycket på patriarkatet. Jimmy och jag lever ändå hyfsat jämnställda. Han både lagar mat och städar, han tar ansvar för barnen (förutom på natten) och är inte någon mansgris även om det ibland skymtar framm ett litet tryne. Jag har haft tur på det viset, och det är nog därför som jag inte hakat upp mig på hur icke jämnställt vårat samhäller trots allt är. Jag vet att merparten av alla kvinnor är de som lagar mat städar och tar hand om barnen mest. Att männen tycker att dom är duktiga när de tar ut några ynka veckors pappaledigt, och att de är de som alltid sitter kvar och pratar efter en middagsbjudning medans kvinnorna väntas duka av och ta hand om disken i köket. Jag blir förbannad när jag tänker på det, men jag stör mig inte till vardags, och det är skönt. Är jobbigt att gå omkring och vara arg och känna sig orättvist behandlad hela dagarna. Men jag är glad att de finns dom som orkar kämpa!
Vårat kvälls och natt-trassel har löst sig som genom ett trollslag. Jag visste att jag skulle tänka såhär - Varför gjorde vi inte det här tidigare? Tidigare hade Mollan inga rutiner alls, inte på dags sovningarna eller när hon gick och lades sig för kvällen, det var allt från 8-halv 10, men oftast halv 9. Men som ändå kändes lite för sent. Då åt hon välling sen lät vi henne leka här i vardagsrummet tills hon började se trött ut, då bar vi på henne tills hon somnade, och på natten åt hon ju, och vaknade hon och skrek lyfte vi henne till våran säng. Nu hade jag bestämt mig för att ornda upp hennes dags sömn, Gustav hade fasta tider sen han var 5 månader och jag tyckte det funkade jättebra, då visste man att han var trött när klockan var halv 8 och han fick sin välling. Men med Mollan har det kännts krångligare efterssom Gustav ska iväg till dagis och hämtas därifrån. Men nu hade jag bestämt att hon ska sova 1- 1½h mellan typ kl 10-11:30, och sen 1h mellan 14:30-15:30,. Jag har läst att barn som är kring ett år behöver 2½h dagssömn och 11h nattsömn. Och det funkar så bra!! Sen får hon välling vid 8 och då somnar hon alltid och vi bär in henne. Sen får hon inte äta på natten längre, och första natten skrek hon i 50 min kanske, fast mest för att hon ville över till våran säng. Sen gav hon upp och lade sig gråtsuckandes ner och somnade om och sov till halv 8! Efter den natten har hon bara skrikit i 5 min, och det var den andra natten. Så nu när hon vaknar, men bara nån gång per natt så stoppar jag bara i nappen och stoppar om henne, och säger schhh schh, sen somnar hon om, utan mat och utan skrik och sover till ca 6-halv 7. Som sagt, varför gjorde vi inte det här tidigare?! Fast jag tror ändå inte att jag själv var riktigt redo för att ta fighten än. Man måste själv ha nåt den punkten där det känns att nu får det fan bli nån ordning på det här. Jag är så glad att jag gjorde det. Jag mår så dåligt själv av att inte ha kontroll på situationer, och sen ungarna kom så älskar jag rutiner. Särskillt att det finns ett klocklsag där dom ska gå och lägga sig, så man vet att efter 8 är det lungt här i huset och jag kan göra vad jag vill.
Nä nu ska jag skynda till min bok innan det blir för sent för en kvällstrött morsa som mej..
Vårat kvälls och natt-trassel har löst sig som genom ett trollslag. Jag visste att jag skulle tänka såhär - Varför gjorde vi inte det här tidigare? Tidigare hade Mollan inga rutiner alls, inte på dags sovningarna eller när hon gick och lades sig för kvällen, det var allt från 8-halv 10, men oftast halv 9. Men som ändå kändes lite för sent. Då åt hon välling sen lät vi henne leka här i vardagsrummet tills hon började se trött ut, då bar vi på henne tills hon somnade, och på natten åt hon ju, och vaknade hon och skrek lyfte vi henne till våran säng. Nu hade jag bestämt mig för att ornda upp hennes dags sömn, Gustav hade fasta tider sen han var 5 månader och jag tyckte det funkade jättebra, då visste man att han var trött när klockan var halv 8 och han fick sin välling. Men med Mollan har det kännts krångligare efterssom Gustav ska iväg till dagis och hämtas därifrån. Men nu hade jag bestämt att hon ska sova 1- 1½h mellan typ kl 10-11:30, och sen 1h mellan 14:30-15:30,. Jag har läst att barn som är kring ett år behöver 2½h dagssömn och 11h nattsömn. Och det funkar så bra!! Sen får hon välling vid 8 och då somnar hon alltid och vi bär in henne. Sen får hon inte äta på natten längre, och första natten skrek hon i 50 min kanske, fast mest för att hon ville över till våran säng. Sen gav hon upp och lade sig gråtsuckandes ner och somnade om och sov till halv 8! Efter den natten har hon bara skrikit i 5 min, och det var den andra natten. Så nu när hon vaknar, men bara nån gång per natt så stoppar jag bara i nappen och stoppar om henne, och säger schhh schh, sen somnar hon om, utan mat och utan skrik och sover till ca 6-halv 7. Som sagt, varför gjorde vi inte det här tidigare?! Fast jag tror ändå inte att jag själv var riktigt redo för att ta fighten än. Man måste själv ha nåt den punkten där det känns att nu får det fan bli nån ordning på det här. Jag är så glad att jag gjorde det. Jag mår så dåligt själv av att inte ha kontroll på situationer, och sen ungarna kom så älskar jag rutiner. Särskillt att det finns ett klocklsag där dom ska gå och lägga sig, så man vet att efter 8 är det lungt här i huset och jag kan göra vad jag vill.
Nä nu ska jag skynda till min bok innan det blir för sent för en kvällstrött morsa som mej..
Kommentarer
Trackback
