mariareimersgustafsson

Ida angående din kommentar- Nej,nej, det var absolut inget påhopp. Även jag tillhör den egoisktiska generationen, som skaffar barn sent för att jag fick lov att leva loppan först, och som gnäller och lider när jag måste gå upp på natten, och vakna halv 6 på morgonen! Och att du visst tänker skaffa barn nån gång, det visste jag redan. :P

Den här dagen började så jäkla pissigt! Mollan var vaken mellan kl 3-4 för andra natten i rad, och sen när jag väl somnat om efter henne, så vaknar Gustav kl halv 6. Jag hade tagit över Mollan i våran säng eftersom hon somnar om snabbare (?) där, så hon låg där brevid Jimmy när jag fick skynda mig ut ur sovrummet med Gustav när han kom in för att inte hon skulle vakna. Jag var så jäkla trött, och det var kolsvart ute. Jag satte på en film till Gustav och la mig i soffan och slumrade. Tänkte att Jimmy nog vaknar om Mollan vaknar så hon inte krälar runt och ramlar ner från sängen, och bäst som jag ligger där i soffan och försöker krypa så långt under filten som möjligt hör jag en dov duns och sen ett illvrål. Mollan har ramlat ner från sängen!! Jag störtar upp, hoppar över soffbordet och ska precis ta svängen mot hallen, när jag ramlar och slår mig som faaan, i båda handlederna, slår i knät i en skåpdörr som står öppen och en stumsmäll rakt på den höften som jag landar på. Men känner inte smärtan utan skutar vidare in i sovrummet, tänder lampan där en famlande, typ fortfarande sovande Jimmy försöker fiska upp mollan från mellan sängen och splälsängen. Vad sur jag var på honom då. Det är ALLTID jag som gått upp med våra ungar på natten, när dom skulle äta eller ibland för att stoppa i nappen 40 gånger på en natt, eller burit runt när dom varit sjuka.  ALLTID jag som är vaken när dom är vakna på natten som Mollan är nu, och bökar runt i sängen. ALLTID jag som skyndar upp i ottan  med Gustav för att inte störa Mollan som sover. Därför att Jimmy bara sover och aldrig vaknar, kappt ens om dom gråter eller skriker. Så jäklar orättvist.

Så nu är jag ledbruten och har ont lite överallt, för att han inte vaknar när hon vaknar, som mamma vaknar man automatiskt när ens barn vaknar. Så nu ska jag börja kräva sovmornar, Där jag INTE får störas, knappt ens om det brinner. Är så jäkla less på att aldrig aldrig få sova ut, spelar ingen roll vilken dag det är, helg eller inte, jag får ju aldrig sova tills jag vaknar av mig själv. *snyft*

Men sen ordnade dagen upp sig. Jag och Gustav lämnade Mollan hos mormor och åkte till badhuset redan till kl 9 när dom öppnar. Vi hade hela familjebadet för oss själva i 1 timmme innan det kom en till mamma med en lite kille. Det var så underbart skönt! Gustav är världens bästa och gulligaste unge när man är med honom själv. Så rolig och snäll och mysig. Vi åkte båda dom stora farliga vattenrutchikanorna, och plaskade vi runt som galningar och lekte, sen badade jag bubbelpool och bara njöt medans jag tittade på Gustav som åkte i den lilla rutchikanan, sen badade vi bubbel och kramades båda två och hade det så mysigt. Sen gick vi på McDonalds med Emma och Karro och Gustav skötte sig exemplariskt och satt som ett ljus och åt upp all mat, sen somnade han i mitt knä medans jag och Emma pratade. Han är så sööt!

Så nu är dagen helt godkänd, även fast kroppen värker.

Idag har vi tagit ner den andra spjälsängen, och nu kan inte Mollan klättra ur den här. Planen är att hon nu ska sova i sin egen säng, och sluta äta på natten. Jag förbereder mig på en skriknatt, men det är nu eller aldrig känns det som. Om hon vaknar och inte kan somna om så kommer hon ju vilja komma upp till mig, men jag ska alltså låta henne skrika och gråta tills hon lägger sig ner och somnar om i sin egen säng. Hoppas jag har tålamod och ork att stå emot att ta upp henne. Den här kampen gjorde jag med Gustav när han var bara 4 månader. Men Mollan hon kan ju resa sig och skaka galler. Det känns lite värre då. Men jag ska försöka vara stark..

Måste nog gå och sova snart så jag orkar natten.. Kram och godnatt alla!