mariareimersgustafsson

Gutsav är på dagis och Mollan sover, Jimmy pluggar och jag sitter här och tänker att..

Vad är det för fel på oss som bor här egentligen. Inget tror vi ju förstås. Men bara för att vi är så hemmablinda. Ok, det kanske inte är fel på dej och dej, men på medel-Ludvikabon.Det är nåt med dom som bor häromkring.

Varför är den familjen från Ludvika som är med i Den stora Resan den minst roliga att titta på? Dom verkar inskränkta och pinsamma, och har lite svårt att bjuda på sig själva och släppa loss.
Och varför är den mamman som är härifrån som är med i Ensam mamma söker oxå den som är tråkigast av de tre morsorna som är med. Hon är oxå pinsam och verkar ha svårt att släppa loss.
Kanske tycker vi så bara för att dom känns så vanliga bara för att dom ser ut  typ som vi gör och pratar så som vi gör? Men jag tror inte det. Känns som att vi är lite bonniga och inskränkta överlag, har svårt för det som är annorlunda, är rädda för att göra bort oss och släppa loss.

Jag har inte täkt på det här förut. Har trott att Ludvika med omnejd, är väl som småstäder är mest. Det finns några snygga modeintresserade, några sportkillar, några punkare, några hårdrockare, några homosexuella, några raggare osv. Har inte trott att några av dessa grupper varit överrepresenterade på något vis. Tills jag träffade Sara och Jenny. Sara som är från stockholm pratade om Ludvika-frisyren, och fattade ingenting! Vadå Ludvika-frisyr, alla ser ju helt olika ut i håret, och tänkte på mig och mina kompisar. Sara förklarade för mig att nästa alla tjejer mellan 14-24 år hade nåt slags blekt överhår och svart underhår. Hon kunde inte fatta varför dom såg ut på det där förskräckliga viset. Det var inget hon hade stött på i Stockholm. Jag förstod vilken frisyr hon menade, det var ju så jag själv såg ut för 10 år sedan, men inte gick det väl omkring människor som fortfarande såg ut så!?

Jag började titta, och hon hade rätt, dom var många (det här är ett år sedan, kan ha ändrats nu). Fast de flesta var nog människor från utbygden, många av dom så kallat white-trash. Lite för mycket smink, lite för blekt hår, lite förmycket cigg och folköl, lite förmycket kläder från Grängesbergs marknad. (och detta gäller även 40+arna)
Men de var så många att dom kom att representera en hel stad. Och den staden är vi.  :/

Och sen var oxå jag och Jenny på marknaden. De människorna som Sara menade, det här är deras bästa dag på hela året. då går dom man ur huse´. Hur som helst så gick vi förbi en klädsnurra med några förskräckliga luvtröjor i olika färger, med lurv inuti luvan och taggiga fula tribalmönster på ärmarna. Dom var så fula att jag fick lov att stanna och visa Jenny och berätta en histora om att förra året efter Gränges marknan såg jag en hel familj med såna här fula tröjor på MM. En pappa och två tonårsöner. Hon tyckte verkligen oxå att dom var fula. Men så sa hon. Jag tycker att det är många som har den här typen av stil här.  (Jenny är från Örnsköldsvik) Det ska lixom vara lite hårt och lite raggare. What!? Vad säger du! Så här ser vi väl inte ut heller. Men det gör vi! Ja hallå inte VI, men dom andra!!

Fy faan.. Jag har verkligen inte tänkt på att det är så. Men vi är omgivna av dom. Nu ser jag dom överallt. Upptäckte att våra grannar är precis såna. Hon, rökare, lite småtjock råttfärgat tråkigt hår, trista kläder har döpt sin unge till Tindra. Han, smal som en sticka, fula jeans, den typen av luvtröjor, keps, polisonger, 17 wunderbaum i den svarta volvon med guldfälgar, som han beundrar varje morgon när han tar en cigg innan han åker iväg. Inget ont om dom men.. ja.. Sen kom jag på att famlijen i porten längre bort oxå är av samma sort.
Kontentan är i allfall att det är så här människor utifrån ser på oss eftersom dessa människor är fler än alla andra, och jag vill inte att det ska va så!! Huuu.


Det var allt för idag