mariareimersgustafsson

Ingen behöver verkligen ta åt sig av det jag skrev igår. Om mina ensama år i Härnösand. Det var absolut ingen annas fel. Jo, Johanna, visst blev jag utkastad av dig och Martin, men jag kunde ju flyttat in i Mittlyan om jag velat. Men eftersom jag hade en ny kille då så kändes det drygt att inte ha något eget när han skulle komma upp och hälsa på, nu blev det ju inte så ofta. Men dom gångerna var det skönt att bo själv. Men med facit i hand borde jag natruligtvis valt studentkorridor istället. Men nu är jag ju glad så ingen behöver tänka på det mer :)

Idag var vi öppna förskolan en sväng (glömde helt att höra av mig till dig Mina, sorry). Och där hände det en så otäck grej, som egentligen kankse inte var så farlig men det var ändå obehagligt och det har förföljt mig hela dagen idag. 

 Jag och tre mammor till satt på lekmattan på golvet i köket och pratade, Mollan gick omkring men dom andra ungarna var mindre och satt med sina mammor på golvet. Samtidigt höll en annan mamma på att värma mat i micron någon meter ifrån oss. Hon tog ut sin matlåda, men tappar den på golvet så att varm ris och fiskgegga skvätter ut över golvet. Först hör jag bara en smäll när matlådan ramlar i golvet, så känner jag att det bränner till på ena benet, sen hör jag "bebis M". börja tokgråta och ser att det har skvätt upp mat i hela hennes ansikte och i ena ögat. Hennes skärrade mamma tar snabbt upp henne och sköljer bort maten och försöker kyla ner ansiktet för att minska brännskador. Jag kände ju hur maten brände på mitt ben, så jag vet att den var riktigt varm.
"Bebis M" fick en ganska stor brännblåsa i pannan och fick lite rodnad på fler ställen. Hennes mamma var så rädd och ledsen, och jag förstår henne verkligen. Och mamman som tappade maten var lika ledsen hon, om inte mer.

Men det värsta med allt det där var att det känns som att det lika gärna kunde varit jag själv som tappade maten. Och den ångesten man hade känt då, jag kan inte föreställa mig. Det är så hemskt att råka skada någon annans barn även om det är en olykshändelse. Det är så hemskt så att man heller hade valt att det skulle hända en själv och ens eget barn, än att vara den som ställde till det. Jag tror att alla som var där idag tackade sin lyckliga stjärna för att det inte var dom som råkade tappa den där maten, för det hade kunnat vara vem som helst av oss. Och fått lov att gå hem med den ångesten.. å jag tycker så fruktansvärt synd om båda mammorna.
En olycka händer så fort..

Och så måste jag blogga om att jag idag, med all rätt belv anklagad för att ha dubbelmoral. Jag har rackat ner på folk som köper märkeskläder och märkesvagnar. Men själv söker jag med ljus och lykta efter ett par märkesskor till Gustav. Jävligt mycket dubbelmoral, jag erkänner! Skor kan jag va ganska noga med ibland, just skor. Jag ville verkligen ha ett par " skateskor", och nästan till vilket pris som helst. Jag betalade 500:- för ett par DC i sorlek 27, jag vet det är inte klokt för ett par barnskor.. Men nu blev det så i fallfall :)