mariareimersgustafsson

Jimmy är på väg till doktorn för att kolla om Mollan har öroninflammantion. Suck! Hon snorar, hostar och har haft feber i flera nätter i rad nu och idag har hon tagit sig åt örat. Hoppas det inte är det, det gör väl väldigt ont säger dom som haft det. Jag vet inte. Fast om hon har det och får pencillin, blir hon ju i allfall frisk..

Gillar inte penicillin egentligen. Ingen av ungarna har fått det förut. Och det skulle vara så bra om dom kunde klara sig utan det så lägne som möjligt. Men vi får se nu då vad doktorn säger..

Jag fick ju några kommentarar om min livskris, och förhållanden. Det var uppskattat!
Den roligaste var -När man är inne vill man ut, och när man är ute vill man in! Hahaha!
Det är sant, fast det är inte rikgit så jag känner. Jag vill inte ut, det börjar bara bli lite långtåkigt mellan varven.
Och uppskattat med tips om att man måste uppvakta varandra lite, fast man varit tillsammans i många år. Det tycker jag oxå, men det kan vara lite svårt att få någon annan att fatta det, utan att påpeka det hela tiden. En klassiker är ju när man säger nåt i stil med -Du köper aldrig blommor eller presenter till mig och överaskar mig. Och vad kommer gubben hem med nästa dag? En bukett tulpaner från hemköp. Ja, vad säger man..

Men jag har nog kommit ur min kris för den här gången. Jag har det så bra, så bra. Och jag intalar mig att det skulle bli lika tråkigt med vem man än var tillsammans med efter 10 år. Så det är bara att tacka sin lyckliga stjärna att jag har en så snäll kille som inte super, eller är otrogen och som tar hand om barn och hem så bra!

Det hände en annan grej i mitt liv som det här VERKLIGEN inte är rätt forum för att skriva om det i. Men den grejen började så bra. Sen förstorade jag upp den till en smärre katastrof. Men sen slutade den ganska bra tillslut ändå. I allfall för min del. Och jag är jätteglad för det och det har skänkt mig inre frid i en fråga som gett mig så många timmars grubbel genom flera år nu. Det känns som ett lung inuti mig. Vi är kanske inte bästa vänner än, vi kanske aldrig blir det heller. Men vi kan iallafall prata igen och vi är inte ovänner, vi har förlåtit varandra och lagt det bakom oss. Han med!! Så underbart att höra! Det är det här jag velat hela tiden. Precis det där.
    Jag har tänkt en del på oss och hur det var, jag är inte arg eller sur, jag tycker bara bra om dig nuförtiden. Vi glömmer det gamla och blickar framåt.
Ni kan inte ana vad skönt det känns, jag har inga arga spöken längre!

Det här läste jag igår..

"Det kommer ett tillfälle i ens liv då man inser vilka som betyder något, vilka som aldrig gjorde det, vilka som inte gör det längre och vilka som alltid kommer att göra det. Så oroa dig inte över människor från det förflutna, det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid....."

..och så finns det antagligen en anledning till vilka SOM klarade sig oxå.. :)