mariareimersgustafsson

Haha, Nä,jag tror inte heller att Liam kommer hamna på anstalt och Viggo bli nån mördare.
Eller att Alicia och Saga blir några crackpundare.

Men Hjälp!! Våran Molla är ett Y-barn!!! Jag ska genst ringa till folkbokföringen och ändra till ie på slutet istället för y! Och blir hon en bankrånare när hon blir stor då ska Jimmy få se på andra bullar!! Hade jag fått bestämma hade hon hetat Tova, eller kanske Astrid.

Ha ha, Therese du tror att jag htittade på de nya y-namnen själv! ;P  Det är bra man ska vara källkritisk!
Ok, jag vet faktiskt vilken sida det var, jag leta runt lband massa, Jag erkänner, jag tror jag snodde den från nåt forum på flashback, där pågick det iallfall en vild diskussion om vilka de nya Y-namnen var.
Ha ha, alltså ingen tillförlitlig fakta precis. Men man måste ju spetsa till det lite och överdriva lite när man bloggar, så att jag får sånna där roliga kommentarer!
   Fast jag har faktiskt hört om en verklig underökning om vilka de nya y-namnen är, som kommer från samma samhällsklass som de riktigt y-namnen. Det var den jag letade efter, men jag kommer ihåg att några av de namnen som jag hittade vad med där, typ Liam och Kevin.

Ieftermiddag kommer Jenny&Isaac hit och äter med oss. Det blir trevligt! 
   Förra gången Isaac var här och lekte, försvann Gustavs Chick Hicks, eller "sura gröna bilen" som Gustav säger. Han har, vi har letat som dårar, och Gustav har varit lite lessen. Jag säger inte att Isaac har tagit Chick, men när dom hade lekt några timmar och Isaac skulle gå hem såg det ut som en jordbävningskatastrof härhemma, i ALLA rummen! Så jag hoppas lite på att Chick kanske dyker upp nånstas ikväll under de kommande rasmassorna :)

Jimmy- I Love you, kom hem nu!


Känner att jag måste förtydliga mig om varför jag kan tycka att det är drygt med barn ibland..

Jag tycker att det är drygt när dom är sjuka, särskillt när båda två är det, och särskillt när jag är hemma själv. Och mest är det drygt för att man blir så orolig för deras skull.

Jag tycker det är jobbigt när dom inte sover som dom ska, och är uppe på nätterna.

Jag tycker det är drygt när dom trotsar och inte gör som man säger, När dom bråkar om allt, och bråkar med varandra.

Jag tycker det är drygt att försöka passa tider med barn, jag hatar att stressa. Man blir bara osams..

Sen kan jag tycka att det är jobbigt att inte kunna göra saker som man gjorde innan man fick barn. Jag saknar att ligga och titta på TV i sängen, jag saknar att ligga och läsa i min säng innan jag ska sova. Jag kan sakna att jag och Jimmy nästan aldrig går ut tillsammans längre, eller reser bort tillsammans nån gång, bara jag och han.

Jag kan sakna att känna att man inte behöver skynda sig i säng på kvällen, därför att man inte vet hur natten kommer att vara eller för att man vill vara utsövd och orka dagen därpå.
Som det är nu, börjar jag snegla på lockan redan vid 9 och känner att snart måste jag fan sova, fast jag ser världens bästa film eller knappt känner mig trött. Så känner jag stress att gå och lägga mig ändå, för jag vet hur jag blir om jag inte får sova ordentligt.- Monster!!

Jag kan tycka att det är drygt att t.ex. försöka laga mat när man är själv med två barn, när den ena ligger på golvet och sparkar på en och skriker -"Jag vill ha en glass mamma, Nuuuu, du är dum-mamma- dum-mamma, Jag tänker inte äta din äckliga mat ialfalll" Samtidigt som man håller den andra ungen i famnen för det är det enda stället hon inte gråter på, trött och grinig som hon är, men ändå försöker hon klänga ner på spisen och köra händerna i köttfärsåsen. Jag skulle vilja se "ung en barnsmamma" komma hit och försöka hacka ihop en sallad med en hand, bära en ettåring med andra och samtidigt förska värja för små håda sparkande barnfötter som försöker fälla en.
Det kan faktiskt vara jävligt drygt med fler än ett barn ibland! Tro det eller ej..

Men jag skule aldrig vilja vara utan dom, jag ångrar inte att jag inte väntade längre mellan dom. Dom är underbara och jag älskar dom. Men jag måste väl för farao få tycka att det är lite jobbigt ibland.

Jag säger ju att jag beundrar Familjen. Johansson i Älvdalen, dom är ju mina idoler. Jag önskar jag hade det tålamodet och den stresståligheten. Men det har jag inte..

Tack gulliga Emma! :D Men jag är ingen supermorsa, men tack för att du säger så ändå!

En supermorsa är någon som orkar baka bullar, tvätta, städa och laga mat på samma gång som hon underhåller och tröstar tre ibland trötta, bråkiga och griniga ungar. Och ÄNDÅ lyckas vara en glad, snäll och rättvis mamma som sällan tappar humöret. Ungefär som du Emma, då när du är själv när N. jobbar. Jag tycker att du är duktig, och det vet du. :)

Eller som Lisa, som ändå orkar och hinner göra alla dom där små extra sakerna för familjen. Det där som ungarna kommer att minnas när dom blir stora.
   Jobba heltid, men ändå komma hem och samtidigt laga supergoda middagar till familjen. Baka bullar, och hitta på roliga utflyker. Och ÄNDÅ ha ork och lägga tid och enerig på att göra det mysigt när ungarna gått och lagt sig. För dej och J.
    Men jag beundrar dig allra mest Lisa för att du VÅGAR erkänna och säga som det är, att det är jobbigt med två barn ibland. Att du kan säga att det är skönt när ungarna har åkt till mormor och du och J. får en en kväll och en sovmorgon för er själva.
Men så efterlängtade dom är när dom kommer hem, det skriver du alltid. Man känner verkligen hur galen du är i dina barn. Bara på att läsa i din blogg!

Jag beundrar sånna mammor så mycket därför att jag förstår inte hur dom får ihop det, eller har ork. Särskillt ensamstående mammor med flera små barn. Shit vad duktiga dom är!
Om ni inte visste det, så är lagar jag typ ingen mat härhemma, det gör Jimmy. Tvätt och städning och lägga ungar och sånt delar vi på. Men om man skulle göra allt själv. Hur sjutton skulle det bli tid över till barnen? Leka med dom, gosa med dom. Nä jag försår inte hur man får ihop det. Men dom som gör det är himla duktigta!