Tankar kring ettåringens plats på jorden..
Ikväll håller Jimmy och min brorsa på att försöka få upp kökstapeterna, men det är inte första dagen.
tydligen har vi valt en extremsvår tapet med diagonala medaljongmönster, typ. Och efterssom köket är så litet blir det snabbt ett hörn eller ett fönster. Så det tar sin lilla tid. Hoppas det blir fint och bra till slut iallfall.
Igår på självaste nyårsafton så gjorde vi inget flashigt. Lade Mollan och lät Gustav vara uppe och tända tomtebloss på balkongen. Då var han nöjd. Sen var min brorsa här och så käkade vi jättegod indisk mat som dom hade gjort. Dom drack sina single malt och diskuterade whisky. Jag kollade på Sleepless in Seattle sen gick jag och lade mig. Var så trött, hade varit vaken flera timmar natten innan, och ville bara krypa ner. Det var jag nöjd med. Vaknade dock kl 24 av alla bomber och granater. Men ungarna sov som så stockar konstigt nog. Dom är som skalman ibland, och ibland när dom inte ska vara det är dom så jäkla lättväcka.
Och min prinsessa har firat sin ettårsdag, och igår mindes vi förra nyårsaftonen. Hur jag låg på BB och tjatade till mig att Jimmy skulle få komma upp och vara med mig då. Hur vi låg där på rummet, jag i sjukhussängen som vi skjutit ihop med hans tältsängen och med en nyfödd liten prinsessa mellan oss, och kikade ut i natten genom fönstret på alla fyrverkerierna. Det var både mysigt och ganska jobbigt. Det är omvälvande att få barn och vara hemifrån och längta efter storebror. Men nu är hon ett och stora tjejen och så underbar som bara en ettåring kan vara! Just nu är hon det söstaste jag vet. Hon slår alla hundvalpar och kattungar i världen. Men så är jag ju hennes mamma oxå..
Idag när jag plockade ur disk ur diskmaskinen kom hon tultande, och det slog mig att hon på så kort tid har blivit så stor och fått så mycket personlighet. Men att hon fortfarande är så liten. Det här är den bästa åldern, nu kommer det roliga. Det sker en verkligen en uvecklingsexplosion nu. Så mycket hon kommer lära sig nu på bara ett halvår. Och jag tänkte på en ska som Emma sa "det är nu det roliga börjar, tänk dom mammorna som börjar jobba nu, vad mycket dom missar. Det är ju nu det börjar blir roligt att vara mammaledig" Jag håller verkligen med.
Faktum är (och det jag kommer skriva nu kommer var provocerande , men det är såhär jag tycker ) att jag fattar verkligen inte hur man kan sätta en unge som precis fyllt ett på dagis. Givetvis inser jag oxå att det finns dom som verkligen verkligen inte har något val, typ ensamstående mammor eller pappor. Men resten, alla dom andra som gör det ändå. Jag skulle aldrig i livet göra det. Jag skulle göra
allt som stod i min makt för att undvika det! Krävde min chef det, skulle jag säga upp mig. Jag tycker verkligen att så små barn har det bäst hemma. Det säger jag även i egenskap av förskollärare, och jag har hört många kollegor uttrycka samma sak -"Dom har ju inget här att göra, dom har inget utbyte av dagis, det blir bara förvaring"
Jag gnäller ibland över att jag har så lite pengar, tycker det är så tråkigt att inte kunna köpa det jag vill, hatar att snåla. Men tack vare det har mina barn kunnat vara hemma så länge som möjligt. Och faktum är att jag hade kunnat snåla ännu mycket mera, köpt ännu billigare mat, kört mindre bil, jobbat extra, skippat alla mina egna klädinköp, ja allt man kan tänka sig för att barnen inte skulle behövt börja på dagis alldeles förtidigt.
Gustav var 1år och 10 månader. Och när jag ser på kort på honom från hans första dagistid kan jag ändå undra hur fan vi kunde sätta honom på dagis när ha var så liten. Mollan kommer bli 1 år och 8 månader. Men ska vi ha nån chans att få in henne på det dagiset vi vill så måste det bli då i augusti när inskolningarna startar. Jag kommer tycka att hon är förliten, men jag är jävligt glad att hon inte är 1år och 1 månad.
Ett barn som precis fyllt ett kan inte göra sig förstådd, inte prata, antagligen inte säga ja eller nej. Inte alla ettåringar kan gå. Mollan stoppar fortfarande ALLT i munnen och klättrar upp på ALLT på nolltid, inte ens jag hinner med att se efter henne och jag har bara 2 barn och bara en liten. Hur ska då 2-3 dagisfröknar hinna se efter henne när dom har 15-20 barn att se till?
Båda mina barn har fortfarande sovit 2 gånger om dagen flera månader efter ettårdagen. Och där börjar den första krocken, dagisversamheten är inte utformad för att passa så små barn, på dagis har man middagsvila. Det resulterar till att ettåringen är så trött när det är dags att gå ut och leka vid 10 snåret så den vinglar gråtandes omkring på dagisgården som en osalig ande tills nån fröken inte orkar höra på brölandet längre och går och hämtar en vagn i förrådet. Där slocknar ettåringen gråtsuckandes och sover fortfarande när det är dags för dom andra barnen att gå in och ha samling och äta. Är det vettigt?
Jag tycker: Sluta sätt för små barn på dagis. Att det finns en ettårsgräns innan barnet får börja på dagis betyder inte att dom BÖR börja då. Gör allt för att vara hemma så länge som möjligt, eller pussla, jobba skift, fråga mormor eller andra annhöriga. Och om det verkligen inte går, skaffa en BRA dagmamma.
Att en ettåring får vara i ett tryggt hem med några få barn och med en självklar "caretaker" måste ändå vara att föredra framför en stor barngrupp i underdimensionerade lokaler med stressade fröknar, eller?
Ida: Jag fick en pepparkvarn med min favoritpepparblandning av J. i julklapp ;)
men uppdatera ;)
